Frukost i sängen är underbart. Det känns lyxigt, lite otillåtet och väldigt bekvämt. Jag har underlättat frukosterandet genom att skaffa en ordentlig bricka, liten i format så den inte tar över sängen. Utöver det har jag också ett lagom stort sängbord där brickan ryms när jag är klar med mitt te och härliga frukostmackor med salami, ost och några paprikabitar. Sen kan jag sitta i sängen och njuta, skriva lite här för dig, surfa runt på andras bloggsidor och läsa mejl.
Imorgon är det långfredag. Då åker jag upp med Katarina, Amanda och Julia till Klövsjö. Jag ser fram emot det, ska bli spännande att träffa Kattis mamma som jobbar där uppe i en servering. Synd att jag inte kan ta med dragspelet, det funkar inte att ta med i backen ner när vi måste promenera eller åka skidor sista biten. Stickningarna kan jag ju ta med, och lite böcker. Hoppas vi kan åka skidor, får veta nu under dagen hur föret ser ut däruppe. Kattis har lovat ringa och rapportera.
Jobbet då; fortfarande roligt. Min kollega, professor Tom Britton, skall träda in som ordinarie prefekt i höst när Mikael är i USA. Jag tycker båda två är rejäla människor med intresse för både människorna och arbetsuppgifterna. Båda verkar engagerade i den sortens arbetsuppgifter som vi administratörer sköter. Igår diskuterade vi våra nya planer för arbetsmiljö och miljö på institutionen. Arbetsmiljö kan jag mer om, än rena miljöfrågor typ återvinning, resor med tåg istället för bil osv. Jag tror ändå de blev nöjda med mina förslag. Det jag hade gjort var i princip att kopiera förra årets version och endast lägga till några små saker. Ledningsgruppen hade bara några pytte förändringar som de ville ha in och det var jag bara glad för. Det betyder ju att de har läst det jag skrev.
Min käre vän Sten Friberg dök upp på jobbet igår med ett jättefång vackra tulpaner. Det var kärt och rörande. Han har varit allvarligt sjuk två gånger i vinter, ena gången var det nära att han strök med. Nu är han dubbelmorfar sen några få dagar. Det låter som om han uppskattar den rollen riktigt mycket. Det är så härligt att höra hur han berättar om den äldre dottersonen. Det verkar vara en pigg 4-åring som kan roa sin morfar ordentligt.
Tänk om jag också blir morfar! Det vore nåt eller hur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar